Vill poängtera att jag nu pratar utifrån egna erfarenheter - i detta ämne finns inget rätt och fel. I första hand syftar jag på mål i träningen och umgänget med hästar.

   Så, att ha mål alltså.. är det bra eller dåligt? Vad för typ av mål bör vi ha och hur långt ska vi gå för att fullfölja dem? 

 

En del tycker att "Det är väl självklart att man ska ha mål att sträva efter, annars kommer man ju ingen vart". För mig och Bluebell är det nästan tvärtom. De gångerna jag verkligen gått in för att träna något med Bluebell och verkligen sträva efter att komma någonstans, ja då har det gått åt skogen med det mesta och vi har snarare gått bakåt än framåt. Detta tror jag beror på att jag då lägger för stor press på oss och förväntar mig för mycket och fokuserar så mycket på målet, att jag glömmer bort vägen dit. Det blir alltför viktigt att komma "dit jag vill", och vi glömmer att njuta av tiden vi faktiskt spenderar tillsammans. Så i detta fall har jag blivit tvungen att tänka om, och inte ha några specifika mål alls vad gäller fysiska rörelser, övningar eller steg , utan målet har helt enkelt blivit att vi ska ta vara på varje träningstillfälle och göra något bra av det, vilket humör vi båda än är på. Det finns alltid något att lära, även de dagar när vi båda är på botten. Dessa dagar handlar det kanske om att inte sjunka ännu lägre, medans det andra dagar känns som om vi redan står på toppen. Det är dessa dagar som träningspasset inte bara blir ett träningspass, utan en dans. Då allt flyter på och det inte ens finns något behov av att sträva högre. 

Jag har svurit en ed till mig själv, ett ansvar som jag alltid ska hålla. Och det är att jag alltid ska behålla lugnet och tålamodet, även om det känns som om Bluebell ibland gör allt för att locka fram mina värsta sidor... Och ärligt talat tror jag att det är just det hon gör, hon utmanar mig. För att se vilket humör jag är på, för att se hur bra självbehärskning jag har och för att helt enkelt utveckla mig. Och visst har hon lyckats, visst har hon utvecklat mig, antagligen mer än vad jag har utvecklat henne. Jag tror att det är just detta som bör vara målet med allt umgänge med hästar - att inte snöa in sig på de långsiktiga målen, utan att kunna ta dagen som den kommer och göra det bästa av den. Målet är att utvecklas och att våga lita på att vi utvecklas, även de dagar då allt känns skit.

 

I mitt och Bluebells fall formulerar jag det som att: mitt mål är att jag och Bluebell ska vara friska och välmående såväl fysiskt som psykiskt. Delmålen, om man vill kalla det så, blir hur vi kan förändra och förbättra vår vardag för att komma dit. Då kommer vi plötsligt in på nästa ämne jag tänkte skriva om, nämligen -Vad är optimal hästhållning? När mår hästar som bäst och hur kan vi faktiskt förändra vår vardag för att de ska må så bra som möjligt? 

Mina funderingar kring detta kommer i nästa tänka-inlägg!