Igår kväll fick jag en idé när jag fick syn på några gamla träreglar som låg och skräpade i en hög på gården i väntan på att slängas på tippen - de kan få agera bommar, tills jag har köpt riktiga! Så jag släpade upp dem i paddocken tillsammans med mina fina cavalettistöd som jag snickrade för några månader sedan, byggde upp ett litet hinder och "infångare" eller vad det nu kan kallas. Bluebell var högst uppmärksam från andra sidan staketet under hela hinderbygget och visste att något var i görningen, och hon var inte långsam med att följa med in i paddocken när jag öppnade mellan denna och hagen. Energi led hon inte brist på denna kväll och hon började direkt springa runt och "showa" som hon gör när hon har fullt med fysisk energi.

 

Vi lekte runt lite. Hon var jätteduktig på stegringen som hon ju kan kommandot för men inte alltid orkar utföra. Det är så underbart när det liksom strålar energi och glädje från Bluebell, när hon är uppe i varv och på hugget liksom, men ändå kommer ihåg kommunikationen oss emellan och kan släppa in mig i leken. 

 

Efter en stund visade jag henne till hindret och hon hoppade så glatt och duktigt över, följt av lite små bockningar och ännu mer bus. Detta var kul, tyckte hon! Några gånger tog hon spontant ett extra varv och hoppade en gång till, helt utan min inverkan, hihi. Hindret var inte så högt, kanske 50 cm men det kunde ju vara lagom för att inte ha hoppat på flera år. Hon tog det så fint i både trav och galopp, och verkade tycka att löshoppning var en toppengrej. Detta gör vi om, och nästa gång riggar vi kameran eller filmkameran!