Nu har jag börjat behandla bluebell med de preparat jag fått hem från mananalysen. Vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker mig redan märka skillnad - till det bättre, såklart. Full av hopp begav oss jag och Bluebell häromdagen till ridhuset för att (som vanligt) checka läget och se vad vi hade att bjuda på för dagen. Nu är det lov på bollerup och de flesta har åka hem med sina hästar, vilket innebär att det ofta är tomt i ridhusen, vilket det var även idag - skönt!

 

Hade tagit på Bluebell kapsonen för att eventuellt använda den i dagens träning, men tog av den i början för att Bluebell skulle få chansen att springa av sig lite innan om hon ville. Väl lös så var hon så otroligt kontaktsökande och ambitiös, att jag helt enkelt struntade i att sätta på kapsonen igen och det fick bli ett lös-pass istället! Allt flöt på så himla bra, behövde inte tänka på vad vi gjorde, utan vi bara gjorde. Inkallningen sitter nu som en smäck, och Bluebell fortsatte även att försöka sig på den spanska traven som hon började på förra gången vi tränade. Besattheten av spanska skritten var nästan som bortblåst, det var bara vid några enstakade tillfällen då det blev lite kommunikationsfel som hon provade med favvistricket, men det var mer mitt fel än hennes, så det gjorde absolut ingenting. I övrigt är hon riktigt grym på just det tricket, så självklart får hon både utlopp och beröm för det. 

 

Vi försökte oss också på lite löslongering - ett utmärkt sätt att se hur hästen rör sig och beter sig i de olika varven. Särskilt eftersom jag vet att Bluebell är stel som ett skåp i kroppen, efter så lite aktivering hela sommaren och hösten. En hel del sanningar kommer fram här, till exempel ville Bluebell bestämt vara i höger varv HELA tiden, det var väldigt svårt att göra bra varvbyten från höger till vänster varv, och när jag tänkte sätta henne i vänster varv från stillastående tog hon sig helt enkelt friheten att gå ut i höger varv istället. Värst var det såklart i trav, skritten funkade helt okej i båda varven även om det var liiite jobbigt att sänka formen och sträcka ut överlinjen. Detta gick bara i korta intervaller, men jag är supernöjd med att hon bara visar att hon lyssnar och förstår och i alla fall försöker, även om hennes nuvarande fysik sätter en hel del gränser. Det är vid sådana tillfällen som det är så underbart skönt att veta att Bluebell vågar lyssna på sin egen kropp och inte gör något som gör ont eller känns obehagligt. Därför är det så otroligt viktigt att aldrig tvinga hästen till något eller att bestraffa hästen när den "inte lyder". Vi måste våga lita på att hästen gör (eller inte gör, för den delen) allt av en anledning - det kan vara fysiska såväl som psykiska hinder. Kom ihåg att hästen är en individ med, ofta, stor självinsikt och för det mesta vet den bättre vad dess egen kropp behöver än vad vi människor gör. 

 

Det känns så underbart att det äntligen går mot ljusare tider för mig och Bluebell, efter denna långa, hopplösa period. Fy vad skönt det hade varit om allt sånt var över nu och om vi bara kunde satt igång och varit som vanligt igen! Jag har en känsla av att det är dags nu. <3