Inlärning
Jag vet inte om jag har gett bilden av att jag inte tränar något med mina hästar, att jag är emot inlärningsmetoder av hästar. Jag är inte emot att jag och hästen använder våra kroppar och sinnen för att hitta på saker tillsammans. Jag är inte emot att lära hästen saker, så länge den tycker det är roligt. Vi tar trickträning som exempel. Bluebell kan en del trick nu och nyligen lärde sig Barna sitt första trick - puss. Och de älskar det! Vilken glädje att aldrig få vara ifred i hagen när jag mockar och fyller hö. För då kommer Bluebell och börjar "be" och "nicka" och numera kommer Barna och ska "pussas". Söta söta pållar! Jag förstår såklart att de mestadels är ute efter gottebiten, men vad gör väl det? Det är helt harmlöst och alla inblandade tycker det är trevligt.
Angående inlärningsmetoder så finns det många olika. Jag är inte så insatt i forskningen av sådana, men de mest grundläggande är positiv och negativ förstärkning.
"Positiv förstärkning innebär att en konkret god konsekvens tillkommer då ett beteende utförs, vilket ökar sannolikheten för att en individ ska uppvisa detta beteende igen.
Negativ förstärkning innebär att en kommande dålig eller befintlig konsekvens avlägsnas då ett beteende utförs, vilket ökar sannolikheten att en individ ska uppvisa beteendet igen."
Dessa två metoder är idag väldigt omtalade bland utövare av t.ex. trickträning och NH, där ju trickträning ofta utgår från positiv förstärkning medans man i NH använder negativ förstärkning som inlärningsmetod. Mitt syfte är inte att gå in på dessa och tala om huruvida den ena är rätt och den andra fel, jag vill prata om hur jag gör när jag lär in saker hos mina hästar.
När jag började skriva denna text var tanken att jag skulle skriva om hur jag använder mig av positiv förstärkning när jag vill lära in något hos mina hästar. Men när jag sitter här och skriver så kommer jag fram till att jag faktiskt även använder mig av negativ förstärkning i viss utsträckning, eller kanske snarare en kombination av de två. Ett tydligt exempel jag kom att tänka på är när jag ska lyfta hovar. Då klämmer jag eller "knackar" försiktigt på benet, och avlägsnar denna hjälp så fort hästen lyfter. Detta är ju utan tvekan negativ förstärkning. Däremot går jag aldrig "upp i fas". Jag ger även i samma sekund som hästen lyfter hoven beröm genom rösten och säger "BRA" eller "TACK" och visar tacksamhet för samarbetet. Detta kan liknas vid en positiv förstärkning. Alltså är resultatet en kombination av dessa två inlärningsmetoder.
Det var ju exempel på en typisk vardagssituation. Om jag istället medvetet ska lära in något, t.ex. ett trick så använder jag mig endast av positiv förstärkning. Jag försöker vägleda hästen i rätt riktning och ger godis och berömmande ord så fort det lutar åt rätt håll.
När jag går ut till mina hästar för att umgås så har jag ingen plan för hur jag ska bete mig eller vilken "metod" jag ska använda. Jag vill inte hänga upp mig på metoder, mallar och mönster. Jag vill göra det som känns bra, det som känns helt rätt inom mig. Använda min intuition. Och lyssna på vad hästarna tycker fungerar bäst, såklart. Att det råkar kallas för positiv eller negativ förstärkning har ju egentligen ingen betydelse, mer än att det blir lättare att skriva om det i text.
Tilläggas bör ju att detta bara är en sida av det hela. Vad hästen använder för inlärningsmetoder för att lära mig (/få mig att fatta) saker är också ett intressant kapitel som tål att bearbetas här på bloggen i framtiden.
På återseende!