Tro det eller ej, men skånsk vinter KAN faktiskt vara vacker.

Här om dagen hade Bluebell ett litet kolikanfall. Jag hade precis suttit vid datorn och skrivit på ett kommande inlägg om hö och utfodring. Jag hade skrivit på kapitlet om Bluebells tidigare kolikanfall. Ni kan tro att jag blev paff när jag efter detta gick ut till hästarna och det sakta gick upp för mig att det var just ett sådant anfall som Bluebell hade precis nu. Sammanträffande? Som tur var gick det över när jag gick med henne, så veterinären som jag hade telefonkontakt med slapp komma hit. Efter den incidenten bestämde jag mig för att hädanefter aktivera Bluebell på något sätt varje dag, så att hon får röra lite på sig. Nu när det knappt finns något gräs att äta ute i stora hagen, så står alla tre hästarna mest och hänger vid höet och får därmed inte mycket till motion och stimulans, vilket kan ha varit en bidragande faktor till Bubbas kolikanfall.

Konsekvent som jag är (haha…) så hade jag en plan för Bluebell och mig idag som vi även följde till punkt och pricka. Nu var det ju ingen speciellt specifik plan, mer än att vi skulle gå en runda över de snötäckta fälten och busa. Så jag hämtade grimskaftet som har en ögla i ena änden, som Bluebell fick ha som halsring. Och så gick vi. Väl inne på första fältet tog jag av Bluebell halsringen så att hon fick springa lite själv. Wow vilken känsla, det bara strålade om henne! Så stolt och glad och vacker Bluebell är (alltid i och för sig) när hon får vara fri som en fågel - fri som den vildhäst hon egentligen är.

Så sprang vi runt och busade och snön yrde. Jag med ett stort leende på läpparna. Bluebell spände och kråmade sig, la sig ner och rullade, levde livet helt enkelt. Inte nog med att hon älskar att springa lös, hon älskar dessutom snö!

Vi tog oss fram över fält efter fält i lagom takt. När vi var nöjda så gick vi hemåt och Bluebell fick komma in i hagen och mumsa hö igen, även om hon helst hade varit en frigående gårdshäst, haha.

Ibland handlar umgänget med hästar om att släppa kontrollen. Släppa alla krav och förutfattade meningar om hur saker och ting ”borde” vara.  Ta av grimman, lägg ner pisken. Släpp hästen fri. Tänk inte på vad som ska hända, bara låt det hända. Stannar hästen kvar hos dig? Går ni tillsammans men i era egna världar? Känner du att det själsliga bandet mellan er växer, när det inte störs av det fysiska? Går hästen på sitt håll och du på ditt? Strunta i vad som händer. Låt bli att analysera. Bara låt det ske, och lär av det som sker, vad det än må vara.

Givetvis finns det faktorer att ta hänsyn till innan du släpper hästen lös i det fria. Se till att hästen inte kommer korsa några vägar eller andra farliga föremål om den får för sig att springa hem till tryggheten.