Det sitter i ryggmärgen
För några veckor sedan släppte vi hästarna på sommarbete. Hemma på gården har vi (tyvärr!) bara en mindre gräshage där gräset såklart inte hinner växa upp i takt med att hästarna äter det. Jag har lagt ut bilder på detta tidigare - titta i kategorin "Gården" om du vill se. Lyckligtvis hade vi turen att bli erbjudna sommarbete denna sommar ca 3 km från gården. Det ligger underbart fint långt ute i skogen, långt från vägen. Helt perfekt!
Innan hästarna flyttade började jag och Bluebell komma igång så smått med ridningen. Som (havre)grädde på moset så är där helt fantastiska ridvägar vid sommarbetet, vilka vi nu har börjat utforska.
Igår följde min snälla sambo med ut på tur för att fota oss lite. Titta och njut!
Vet inte ens vad som händer här, haha... xD
När jag satt och redigerade bilderna kom jag att tänka på hur länge sedan det var som jag var "igång" med ridningen. Jag räknade ut att det var ungefär fyra år sedan jag var igång och red regelbundet, alltså flera gånger i veckan. Det var på Bollerup i tvåan, innan Bluebell blev dålig. Jag vet att jag inte har någon vidare ridbalans och sitsen går också att diskutera... men det är ändå häftigt hur ridningen på något sätt sitter i ryggmärgen. Jag HOPPAS att Bluebell fortsätter att tycka det är kul med små ridturer då och då, för det är minsann mysigt att sitta till häst!
På hemvägen fick Bubba och jag skritta av var för sig :) Älskade vän! <3
Vilka underbara bilder :)